redcherry

Himlen är underbart blå. Själv känner jag mig lite vilsen idag. Sov ganska gott inatt tror ja. Kändes dock lite konstigt en stund innan jag vaknade o inte visste om jag var kvar i min dröm eller inte. Insåg att så inte var fallet och genast kändes de lite sämre. Har nyss vart ute på en promenad i skogen. Var jätteskönt att bara gå bland skidspår, barr och snö. Solen sken genom träden och fåglarna kvittrade. Insåg även att jag kanske borde gå o prata med någon nu igen. Har hamnat i något dödläge inom mig själv. Jag vet att jag kommit ganska långt på min resa med att finna mig själv under det här året. Många tårar har de blivit och fler lär det bli. Människor som man trodde man kände är bara fejk. Det gör ont i hjärtat att inse efter så många år. Men jag får försöka se på de som att det är inte min förlust. Jag vill fortsätta må bra och vara glad. Jag vill omge mig med fina människor som ser mig för mig och inte klankar ner på mig eller ser snett på mig. Alla människor har ett babage att släpa på, själv försöker jag tömma mitt bagage. Livet blir lättare att leva då. Men ibland känns de som att mitt bagage är så mycket större än alla andras. Men o andra sidan så skulle jag inte varit där jag är idag om jag inte genomgått allt. Jag saknar mitt älskade barn något fruktansvärt just nu. Mitt lilla solsken som gör livet så mycket mer värt. Det lilla oskyldiga ansiktet och dom blåa fina ögonen som älskar sin mamma över allt annat.