redcherry

Att jag faktiskt hade denna. Där jag skrev lite hit o dit om hur allt känns och inte känns. O ja måste väl påstå att de mesta känns just för tillfället. Ja ägnar mina dagar åt att skjuta undan tankar som äter upp min hjärna inifrån. Sådär så de börjar krypa i kroppen tillslut. Jag vet inte om jag vill känna nånting alls men sanningen är väl att jag känner alldeles för mycket. Jag vill ha tillbaka den där känslan av att vara lyckligast på jorden. Jag vill inte vara den där jobbiga människan som jag börjat bli. Där man inte har en aning om någonting. Känns som att jag är alldeles ensam och har ingen att bolla med längre. Folk försvinner bort åt olika håll och kvar står jag på samma jävla plätt och stampar. Jag vill ha tillbaka min drömprins igen. Känna att de pirrar sådär mysigt i magen. Känslan av att vara saknad och omtyckt. Att jag är älskad för att jag är just jag och ingen aning. Jag vill inte få såna där känslor av att vara bedragen och lurad, att jag inte ens räcker till. Jag vet att jag är ju egentligen rätt så bra och en väldigt mysig och söt tjej.

 

Jag har ett nytt jobb också. Och där trivs jag faktiskt riktigt bra. Ibland saknar jag dårhuset. Men människorna som jobbar på de nya stället är också bra och mycket trevliga. Fast jag är ny så är jag inte utanför utan en av dom. Känns kul att jag är uppskattad i alla fall.

 

Idag slutade jag tydligen kl 12. Åkte och hämtade mitt älskade barn på dagis och vi begav oss hemåt. Fick ett ryck och började byta sängkläder i sängarna, dammsög sängen i och runt. (ja jag är rädd för småkryp o liknande). Sen började jag röja i badrummet, där fanns de ju tre ton damm som låg överallt. Skrubba o grejade medans Leah städade sitt rum. Dammsög sedan i hennes rum med och vi gick ner till tvättstugan och började tvätta upp all tvätt som legat här hemma alldeles för länge. Får ju försöka göra de bästa av situationen just nu. Jag är ju mest hemma som de verkar den här veckan. Jag vet inte om jag är besviken eller ledsen eller vad jag är faktiskt. Just nu är jag bara. Får se om man får något telefonsamtal ikväll eller inte. Men jag har i alla fall börjat sluta bli ledsen och ligga vaken halva nätterna och fundera på vad jag gör för fel. För jag börjar komma fram till att de nog inte är mig det är fel på. Jag har bara framtidsdrömmar och önskningar. Jag vill leva tillsammans med han den där med stort H som stal mitt hjärta för snart 1 1/2 år sedan. Men tiden får väl utvisa vad som kommer att hända och ske.

 

Nu ska jag fortsätta busa med fisrumpan och sedan ta o gå iväg med pappersinsamlingen och lite sopor och sedan återgå till tvättstugan.

----

Barnet sover äntligen och själv ligger jag på soffan och filosoferar över livet i största allmänhet. Känner mig nästan lite ledsen. Att jag valt att vara hemma är helt och fullt upp till mig själv. Men o andra sidan känns de inget vidare att vara i någon annans hem och känna sig som en främling. Jag har försökt att hinta lite fint att jag gärna vill ha ett gemensamt hem med gemensamma möbler osv men endast blivit bemött som att jag är knäpp eller av tystnad. Jag vill känna att jag hör hemma någonstans. Där jag kan känna mig hel som människa igen. Att slitas mellan två hem för min egen del känns som sagt inget vidare, och för mitt barn som då får tre hem att slitas mellan känns de ännu värre i ens mamma hjärta. Jag borde krypa in i mig själv igen. Jag är så jävla rädd för att bli sårad. Mina tårar verkar aldrig ta slut. Jag har ingen famn att krypa in i. Jag behöver ingen ring på fingret eller något mer barn för att känna mig älskad. Men en blomkvast eller liknande någon gång ibland vore trevligt, eller att få höra att jag betyder något eller bara orden "jag älskar dig". Eller bara få vara med och välja någon inredning till ett gemensamt hem eller att jag faktiskt gör någon nytta mer än "bara" ligger på soffan varenda dag.

 

Vad hände egentligen med han den där som puttade omkull mig i en snöhög och la sig ovanpå och bara kysste mig så tid och rum försvann? Jag önskar verkligen att den människan kom tillbaka till mig. Mitt hjärta har jag lagt i hans händer för länge sedan. Jag bara hoppas han inte krossar det utan att han väljer att vårda de ömt. Jag är inte en lätt människa jag heller, det vet jag av egen erfarenhet. Jag älskar honom , hela honom. Vissa saker kanske jag tycker är lite svårare att acceptera än andra. Han är en fin människa som borde släppa in mig i sitt liv och inte vara så självkritisk.

Emellanåt känns de som att åka bergodalbana. Men ja tror de går framåt. Hamnat i en liten svacka bara. Men jag är lycklig ändå. Ja har min älskade dotter och familj. O älskade pojkvän o hans dotter för den delen med. Ska bara försöka få alla bitarna o falla på plats inuti så kommer allt att kännas mycket bättre i framtiden.

Kom med en väldig fart. Sommaren försvann väldigt fort de här året tycker jag. Men de har varit helt underbart. Trots att jag jobbade nästan hela sommaren som vanligt. O resten av tiden spenderade jag tillsammans med min älskade dotter o pojkvän o hans dotter :) Vi har hittat på lite småutflykter tillsammans och bara myst :) Jag är för första gången i mitt liv så lycklig och lugn inombords. Allt känns så jäkla bra tillsammans med honom. Trodde inte det fanns såna killar som honom, men jag får nog allt erkänna att jag hade fel ;) Annars kilar nog allt på som vanligt med arbete. Är en vanlig året runt vikarie med alldeles för lite jobb men överlever gör jag alltid :)

Från att ha varit rätt fint väder till o bli regn är ju kanske inget ovanligt med tanke på att det ska vara sommar i sverige ;) Men de är rätt skönt ändå med lite regn. Har känt mig ovanligt allergisk i några dagar men inte kommit på om de e gräs eller va de nu e som ja e allergisk mot. Men lite regn brukar fixa de :)

Helgen började iaf helt okej, för att sedan bli kaos o katastrof på alla plan tror ja. Länge sen jag var så jäkla arg, ledsen o besviken samtidigt! Men det löste sig tack vare underbara människor i min närhet. Dom där som plockar upp en när man börjar falla.

 

Ja har precis lagt Leah o lagt mig i min soffa o bara är. Saknaden efter den där underbara människan är ganska stor just nu. Fast jag känner mig inte så värstans trevlig varken igår eller idag. Humörsvängningarna e bättre idag men fan inte mensvärken. Oh ja, jag är faktiskt tjej o de e mitt liv ja skriver om så ja tycker faktiskt lite synd om mig själv just nu ;P  På jobbet går de nog som vanligt bra, de rullar på lite fort bara. Har redan jobbat 1 vecka på schema. Men de blir skönt sen när man får några månader med okej lön och slipper få lite ångest oså kanske man kan spara undan lite när jag betalat tillbaka lite av de ja lånat av mamma för ett år sedan. Idag har jag o Leah varit i tvättstugan o tvättat upp nästan allt här hemma. Så skönt när det är gjort o man slipper fundera på o tvätta på åtminstonde en vecka igen ;)

  

När människor helt plötsligt blir konstiga och skumma. Då man får höra att man behandlat dom som skit osv när man inte ens har en jävla aning om vad man gjort som är fel eller om problemet är att man inte gjort nåt som är fel? Frågan kan ja ställa mig själv många gånger utan att egentligen komma fram till något bra svar. För vad jag än säger och gör så är ju tydligen felet mitt ändå i slutändan vare sig jag fattar varför eller inte. Jag gjorde det som kändes bäst för mig för länge sedan. Jag valde att vara helt ensam med min dotter men ändå ha delad vårdnad. Jag tycker det är otroligt viktigt för ett barn att ha båda sina föräldrar även om föräldrarna valt att inte leva tillsammans. Däremot hade jag inte en aning om att jag skulle träffa en helt underbar människa som vände upp och ner på precis allt på ett väldigt positivt sätt. Men o andra sidan var det faktiskt inte jag som "sprang" vidare till nästa och nästa bara för att glömma de "gamla". Jag valde att leva mitt liv med mig själv och Leah. Barnet i första hand men sedan valde jag att prioritera mig själv emellanåt också för att kunna vara en bra mamma och njuta av livet.

Jag tar en dag i taget och ser framåt. Jag är lycklig i mig själv men även grymt tacksam att jag verkar ha hittat någon som faktiskt uppskattar mig och gör mig lycklig inte bara ibland utan hela tiden. Jag är faktiskt värd att vara lycklig även om det verkar sticka i andras ögon så är det MITT liv jag lever och inte någon annans. Jag må vara mycket men jag är faktiskt inte en hemsk människa och det vet jag om. Men ibland gör ord ont i hjärtat, när man trodde att man kände en människa och så visar det sig att man inte har en jävla aning om vem människan är eller var. Det bevisar bara ännu en gång att jag gjorde rätt val.  

Det känns som jag mest är trött nuförtiden. Kroppsligt och själsligt. Har inga planer för helgen ännu heller faktiskt. Det får bli som det blir, jag ska iaf mysa med Leah de vet ja iaf då de är min helg :) Sen får man se vad resten av helgen bjuder på helt enkelt. Jag har idag roat mig med att vakna med migrän, men tänkte att jag är tvungen att klliva upp och åka till jobbet, men det sket sig när jag trodde jag skulle svimma med känslan av att kräkas samtidigt. Insåg att det skulle inte ens funka o försöka köra bil överhuvudtaget. Vet att det är grymt mycket att göra på jobbet och jag kände mig genast skitkass som inte kunde jobba idag. Men måste väl lyssna på min kropps protester antar jag. Har känt av den hela veckan genom att jag har svårt att hålla i saker med vänsterhanden och har svårt att slappna av och sova ordentligt, ligger mest o tänker o vrider o vänder på mig. Men igårkväll däckade jag totalt och sov nog riktigt gott i flera många timmar. Funderar på hur jag vill ha min framtid ibland. Vet inte om jag kommer fram till något bra egentligen heller. Jag vet att vissa människor vill jag verkligen ha kvar i mitt liv, dom där som man blir glad av ända in i själen. En del fina människor träffar man dock inte så ofta men det är för att jag inte har mer än 24 timmar per dygn att fördela ut på Leah, arbete, hem o kärleken typ. Jag har fallit totalt för den där underbara människan och det är jobbigt varje gång han eller jag ska åka. Känns som att jag får en liten klump i magen av tanken på att det kan ta tid innan vi ses igen. Nu ska ja försöka göra något vettigt här hemma så länge huvudet är med mig. Det mesta får gå lite långsammare idag helt enkelt, är lite för rädd att få tillbaka migränen, lite huvudvärk har ja inte dött av förut så det funkar ändå. Jag saknar min mormor ganska mycket nu igen också, så fort det börjar bli lite kaos inuti vill jag bara ha min mamma och mormor. Att kunna krypa upp i famnen på mormor och bara höra hennes underbara röst prata om allt och inget. Hon var så klok och sa så underbara saker som fick en att se allt annorlunda. Friheten av att kunna ligga på gräsmattan och bara titta på molnen som for förbi saknar jag också. O emellanåt kom de en studsande hund eller två o gjorde en sällskap där på gräsmattan. Jag hoppas du kände/känner hur älskad o saknad du var/är.

Idag och det är verkligen skönt. Hinner jag ladda upp med lite mys med Leah när jag äntligen hämtar henne från dagis om ett tag. Resten av veckan jobbar ja ute i skogen. Men det är skönt, dagarna försvinner så fort då och saknaden efter den där underbara människan inte hinner krypa sig på lika intensivt. Han gör mig så förbannat lycklig och lugn. Men när han kliver upp på morgonen och pussar mig hejdå för att åka till jobbet så blir jag lite ledsen varje gång. Jag vet att vi snart ses igen men tills dess hinner man ju sakna ihjäl sig. Helgen har varit helt perfekt underbar på alla vis utom ett, jag saknade mitt barn. Men snart snart ska ja pussa o krama på henne vare sig hon vill eller inte ;) Har börjat ta tag i allt som ja borde tagit tag i för länge sen, jag ska passa på o plugga i höst samtidigt som ja jobbar om ja kommer in på min utbildning. Så jag iaf får chansen att få ett mer varaktigt jobb så ja slipper bo här. Jag är inte någon lägenhetstjej och kommer aldrig att bli heller. Jag vill kunna sitta och dricka mitt kaffe och titta på när mitt barn leker på gräsmattan och bara njuta.

I mig själv. Jag är för första gången på väldigt länge lycklig. Samtidigt kunde jag nog inte må sämre. Jag saknar min mormor något fruktansvärt emellanåt. Jag hatar att gråta och försöker göra allt för att inte vara ledsen eller må dåligt men ibland lyser de igenom. Det är då jag faktiskt är tacksam att jag har fina människor runtomkring mig både på bästa jobbet och annars. Dom där som ser genom fasaden och faktiskt frågar hur man mår egentligen. Även om det är jobbigt så får jag nog inse att man får vara ledsen ibland även om de råkar vara människor i ens närhet just då. Idag har faktiskt varit en riktigt bra dag. En sån där mysdag tillsammans med Leah. Vi har vart till Dollar Store i arboga o handlat lite o avslutade våran mysshopping med att äta en glass. Sen vart de lite mys o grillparty. Vi åkte sedan hemåt när vi ätit färdigt så resten kunde fortsätta sitt alkoholintag utan oss. Nu ligger Leah o sjunger i sin säng efter en spännande dag och försöker nog varva ner lite. Själv la jag mig i soffan o bara är en stund innan ja ska krypa ner i sängen.

Känner man faktiskt långt in i både hjärta och själ att man har gjort rätt val här i livet. Många bergochdalbanor har de dock blivit emellanåt. Val man gjort av rädsla o andra anledningar. Men sen typ 2 månader tillbaka så började mitt hjärta att slå lite extra hårt för en människa som helt enkelt snubblade in i mitt liv bara sådär. Han vände upp och ner på precis allt i mitt liv. Jag trodde att livet gick ut på att leva med sig själv och tycka om sig själv, älska sitt barn, uppfostra henne till en egen individ och arbeta. Tills HAN kom. Han gör mig lugn och tryggare inuti på något skumt vis. Jag är lycklig ända in i hjärtat och tankarna snurrar ganska ofta på honom om dagarna. Det låter så klyschartat att säga att man inte visste vad riktig kärlek är innan. Men när man träffar någon som uppskattar även de små sakerna man gör som stora, får en att känna sig som den finaste människan i världen, visar omtanke och värme och dessutom så ser människan jävligt bra ut OCH är snäll o mysig. Vad mer kan man begära egentligen? ;P Ja just de, han har humor också :D  

Ja de är nog ett bra ord tror ja. Idag har vart världens bergochdalbana i mitt huvud tror ja. Har pendlat från o vara glad o lycklig till o vart arg kombinerat ledsen. Men just nu är jag mest bara. Jobbat igår och idag. O imorgon är de jobb igen. Skönt o få några timmar faktiskt. Bara hoppas de räcker till så man någongång kan börja spara till något roligt. Hela helgen har varit helt mysigt underbar på alla vis. Tänk att de kan snubbla in människor i ens liv bara sådär o vända upp o ner på allt på ett ögonblink.

Och idag skulle jag ha arbetat, men Leah tyckte de va bättre o hosta hela natten och vara halft död. Så jag hade inte hjärta att skicka iväg henne till dagis när hon inte har ork till det. Jag hoppas det regnar snart så hon kan få må lite bättre en stund förhoppningsvis. Igår blev det ingen skogspromenad för oss utan Leah valde att vi skulle slita fram cykeln ur förrådet. Så det blev till o övningstrampa lite ute på parkeringen med henne. Gick väl sisådär tror ja men hon var duktig ändå :D Imorn blir det iaf jobb i 4 timmar innan man ska släpa sig hemåt o duscha o byta kläder. För på kvällen är de avslutningsdans för Leah på parken zoo. Jag försöker o inte tänka så mycket just för tillfället. Jag gillar känslan att sakna den där speciella människan men samtidigt är de lite jobbigt o sakna någon sådär ;P

Mitt älskade pollenbarn och jag har landat hemma efter jobb o dagis. Det bästa och absolut mest dyrbara jag har äran att ha i mitt liv är Leah. Oavsett alla roliga perioder som ingår med barn så glömmer jag bort det när hon tittar på mig o ropar "DU KAN INTE TA MIG MAMMA" o springer runt. Eller bara kryper upp i mitt knä för o kramas o säga att hon älskar mig. Jag har iaf lärt mig mycket här i livet och väljer själv hur jag vill leva och vara. Ibland är jag lite onödigt rädd för en del saker men jag jobbar på att bli lite bättre på dom sakerna ;) Och allt känns så jäkla bra just nu. Jag är glad och tacksam för mina fina älskade vänner som faktiskt funnits där oavsett hur jag har mått. Nej nu ska ja faktiskt ta o dansa lite med Leah här hemma o mysa ose om hennes mediciner börjar hjälpa något osen kanske ta oss en promenad i skogen idag igen :D

 

Och en ny vecka är alltså inledd. Jobbade 4 timmar idag. Sen åkte jag hem o duschade o gick ut med soporna o hämtade skruttungen på dagis. Ska strax laga lite mat, idag blir de ris med kyckling o currysås. De funkar på en måndag ;)

 

Den där känslan när man sitter och halvpratar med sig själv samtidigt som man skrattar o tårarna börjar närma sig är faktiskt en skum känsla. I mitt huvud ploppade det just upp ett minne, ett fint sådant. Min mormor och jag sitter brevid varandra på en bänk i skårby (där dom bodde innan dom byggde nytt) och småpratade med varandra. Jag var säkert 6-7 år gammal och vädret var underbart skönt. Tittar på mormor och säger "har du sett mina muskler jag har fått på armarna" *Visar mormor mina små vita tunna armar*. Mormor svarar "Ja jäääättestora muskler har du fått". Minns att jag var så lycklig o stolt när hon sa så. Frågade mormor om hon hade några armmuskler. Mormor böjde ihop hela armen och svarade "Näe, jag vet inte riktigt hur man gör, gör man såååhääär" *O flaxa runt med armen o böjde hit o dit*. Minns att jag skrattade så jag låg ner på grusplanen åt att min mormor var så konstig o inte kunde som jag kunde ;P

Min helg kan nog summeras som underbar helt enkelt. Jag kan inte riktigt minnas när jag haft så mysigt o roligt sist. Jag har myst o busat med Leah, vart i kungsör hos "mormor" o "morfar" o myst lite där med. Sen tog jag mig själv o mitt lokalsinne o begav mig till Hallsta. Haft grillkväll med underbart roliga o mysiga människor som slutade med ett besök på teddyboys på kvällen. Hade så fruktansvärt roligt att jag fortfarande har lite kramp i magen av allt skrattande. O så känner jag mig sådär riktigt lycklig inuti. Den där speciella människan som får mig att känna mig fin och riktigt uppskattad och som vänt lite upponer på hela mig och mitt tänkande o mina känslor för vissa saker. Och den där splittrade känslan av att aldrig vilja åka hem samtidigt som jag saknade min skruttunge är aldrig roligt. Men nu är både hon och jag hemma igen. Jag älskar mitt liv just nu även om jag inte riktigt vet vart det är på väg så känns de helt underbart och jag njuter av tillvaron.

Visst är de så ;)

Jag skriver inte direkt så ofta längre. Jag lever mest tror ja :D Jag är glad hela jag på något vis. Känns lite konstigt men ändå fruktansvärt bra. Jobbade lite idag o Leah var hemma från dagis hemma hos sin pappa. Hon är allergisk mot nå skit som blommar nu. Trött o hängig mest hela tiden. Fast idag är hon bättre tror ja. Vi har dansat o busat här hemma som sjutton.Nu har vi liten paus o sitter i soffan o lyssnar på lite musik. O på tal om musik så slog de mig att "shit" vad man har konstiga minnen till en del låtar. Lyssnade på Nomy-Cocaine för en liten stund sen o en släng av "saknar hanna" kom över mig lite sådär. En vinter eller höst (kallt som fan vare iaf) åkte vi raggarbil o myste runt o hamnade på Psycho. O då spelades den låten rätt många gånger.

 

Nu ska ja nog ta o laga lite mat här hemma tror ja. Såg just att klockan hade tickat på rätt bra medans vi har busat här hemma ;) Tur de är lördag o sovmorgon imorgon :D