Trött

Det känns som jag mest är trött nuförtiden. Kroppsligt och själsligt. Har inga planer för helgen ännu heller faktiskt. Det får bli som det blir, jag ska iaf mysa med Leah de vet ja iaf då de är min helg :) Sen får man se vad resten av helgen bjuder på helt enkelt. Jag har idag roat mig med att vakna med migrän, men tänkte att jag är tvungen att klliva upp och åka till jobbet, men det sket sig när jag trodde jag skulle svimma med känslan av att kräkas samtidigt. Insåg att det skulle inte ens funka o försöka köra bil överhuvudtaget. Vet att det är grymt mycket att göra på jobbet och jag kände mig genast skitkass som inte kunde jobba idag. Men måste väl lyssna på min kropps protester antar jag. Har känt av den hela veckan genom att jag har svårt att hålla i saker med vänsterhanden och har svårt att slappna av och sova ordentligt, ligger mest o tänker o vrider o vänder på mig. Men igårkväll däckade jag totalt och sov nog riktigt gott i flera många timmar. Funderar på hur jag vill ha min framtid ibland. Vet inte om jag kommer fram till något bra egentligen heller. Jag vet att vissa människor vill jag verkligen ha kvar i mitt liv, dom där som man blir glad av ända in i själen. En del fina människor träffar man dock inte så ofta men det är för att jag inte har mer än 24 timmar per dygn att fördela ut på Leah, arbete, hem o kärleken typ. Jag har fallit totalt för den där underbara människan och det är jobbigt varje gång han eller jag ska åka. Känns som att jag får en liten klump i magen av tanken på att det kan ta tid innan vi ses igen. Nu ska ja försöka göra något vettigt här hemma så länge huvudet är med mig. Det mesta får gå lite långsammare idag helt enkelt, är lite för rädd att få tillbaka migränen, lite huvudvärk har ja inte dött av förut så det funkar ändå. Jag saknar min mormor ganska mycket nu igen också, så fort det börjar bli lite kaos inuti vill jag bara ha min mamma och mormor. Att kunna krypa upp i famnen på mormor och bara höra hennes underbara röst prata om allt och inget. Hon var så klok och sa så underbara saker som fick en att se allt annorlunda. Friheten av att kunna ligga på gräsmattan och bara titta på molnen som for förbi saknar jag också. O emellanåt kom de en studsande hund eller två o gjorde en sällskap där på gräsmattan. Jag hoppas du kände/känner hur älskad o saknad du var/är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0