redcherry

När människor helt plötsligt blir konstiga och skumma. Då man får höra att man behandlat dom som skit osv när man inte ens har en jävla aning om vad man gjort som är fel eller om problemet är att man inte gjort nåt som är fel? Frågan kan ja ställa mig själv många gånger utan att egentligen komma fram till något bra svar. För vad jag än säger och gör så är ju tydligen felet mitt ändå i slutändan vare sig jag fattar varför eller inte. Jag gjorde det som kändes bäst för mig för länge sedan. Jag valde att vara helt ensam med min dotter men ändå ha delad vårdnad. Jag tycker det är otroligt viktigt för ett barn att ha båda sina föräldrar även om föräldrarna valt att inte leva tillsammans. Däremot hade jag inte en aning om att jag skulle träffa en helt underbar människa som vände upp och ner på precis allt på ett väldigt positivt sätt. Men o andra sidan var det faktiskt inte jag som "sprang" vidare till nästa och nästa bara för att glömma de "gamla". Jag valde att leva mitt liv med mig själv och Leah. Barnet i första hand men sedan valde jag att prioritera mig själv emellanåt också för att kunna vara en bra mamma och njuta av livet.

Jag tar en dag i taget och ser framåt. Jag är lycklig i mig själv men även grymt tacksam att jag verkar ha hittat någon som faktiskt uppskattar mig och gör mig lycklig inte bara ibland utan hela tiden. Jag är faktiskt värd att vara lycklig även om det verkar sticka i andras ögon så är det MITT liv jag lever och inte någon annans. Jag må vara mycket men jag är faktiskt inte en hemsk människa och det vet jag om. Men ibland gör ord ont i hjärtat, när man trodde att man kände en människa och så visar det sig att man inte har en jävla aning om vem människan är eller var. Det bevisar bara ännu en gång att jag gjorde rätt val.